Här är en krönika om hur rena skräpviner kan vinna guld i vintävlingar.
Den har jag skrivit för Allt om Vin. Det är ett vinmagasin jag gillar – och därför ofta skriver i. Tyvärr finns den inte att köpa som lösnummer. Här får du därför ett fördelaktigt pren-erbjudande från dem.
En aktuell fråga i tiden: vem i hela världen ska man lita på? I vår vinvärld gäller det inte minst vinrecensioner. Jag vet. Jag är ju en av dem som lever på min trovärdighet gentemot dig som läsare. Varför skulle tidningar annars betala mig för att jag recenserar viner?
Jag misstänker dock att jag är lite för idealistisk och kanske gammaldags. Idag finns det en helt accepterad gråzon av recenserande där man, i mina ögon, bortser från trovärdigheten. Ett recenserat vin beskrivs ofta i långa skönmålade texter som om just den flaskan överträffar allt annat som produceras i vinvärlden.
Häromsistens dök en vinannons upp där vinet klassades som ”Mästerverk!” Vinet kostade 67 kronor.
Och det pinsamt lustiga är att man i dessa reklamutskick, förmenta recensioner, citerar varandra. Har någon mot betalning skrutit om en flaska som ”Toppvin – från toppårgång” dyker det garanterat upp hos ett annat betalt reklamutskick. Utan att man fattar att det är en reklamtext.
Ute i vinvärlden funkar det annorlunda. Där finns ju inte Systembolaget som med sitt monopol gynnar stora snabba beställningar. I andra länder tar många till vintävlingar för att kunna sätta på några lockande guld- och silvermedaljer på flaskan. Ofta är det fritt fram att klistra på vilka medaljer som helst.
Och – det funkar. Det påstås att en glänsande medalj på buteljen kan öka försäljningen med femton procent. En medalj från en vintävling litar man ju på – eller hur? Jodå, många är säkert seriösa – även om de är kommersiella och vill tjäna pengar på entréavgiften till tävlingen. Matematiken är enkel: ju fler klasser, desto fler viner, desto mer pengar.
Här är dock en att varna för: Gilbert & Gaillard International Wine Competition (fint ska det låta). Jag har själv undrat hur de jobbar när medaljer från dem har dykt upp på enkla boxviner. Och nu är det bevisat. En belgisk tv-kanal testade deras trovärdighet genom att skicka in ett fullkomligt genomuselt vin (kostade 2,50 euro) och försåg det med påhittat namn och påhittad historia. De bifogade även falska labbanalyser från ett toppvin. Inget kollades.
Hur det gick? Jodå, fint – vinet blindprovades (?) och fick en guldmedalj. Domarna beskrev det som ”silkeslent, fräscht med en rik och behaglig smak – vinet uppvisar fruktiga, ärliga och behagligt komplexa aromer – ett mycket intressant vin”. Detta vin var alltså blindtestat av, som de skriver, ”our team of winemakers and professionals”.
Ja, vem ska man lita på? Inte Gilbert & Gaillard i alla fall.
Vad är din åsikt? Mejla på
