Forskare vid den Tekniska Högskolan i Zürich har kommit på ett sätt njuta av vin – utan att bli berusad. Om det funkar som de påstår är det helt revolutionerande.
Enligt forskarna har de framgångsrikt lyckats visa att en gel av vassle kan bryta ner alkohol. Än så länge är det bara möss som varit med om försöken – kliniska tester på människor återstår – men forskarna har ändå sökt patent.
Kossorna på bilden här ovan symboliserar produktion av vasslen då vassleprotein utgör runt tjugo procent av det totala proteininnehållet i komjölk.
Hur fungerar då det hela? Enligt forskarna flyttar den speciella vassle-gelen nedbrytningen av alkohol från levern till matsmältningskanalen.
– Till skillnad från alkoholmetabolism i levern producerar detta inte den skadliga mellanprodukten acetaldehyd, förklarar Raffaele Mezzenga, professor vid ETH Zürich enligt tidskriften Nature Nanotechnology.
– Den giftiga acetaldehyden ligger bakom många hälsoproblem som orsakas av överdriven alkoholkonsumtion.
Vad som händer är att alkoholen omvandlas till ättiksyra i magen med hjälp av järnatomer. I experiment med möss kunde gelen sänka alkoholhalten i blodet med upp till femtio procent.
Om gelen skulle godkännas för mänsklig konsumtion kan den tas före eller under alkoholkonsumtion. Det förhindrar den berusande effekten och bildandet av skadlig acetaldehyd. Enligt forskarna är dock vassle-gelen bara effektiv så länge det fortfarande finns alkohol i mag-tarmkanalen. Om det redan finns alkohol i blodet hjälper det inte längre.
– Gelen kan vara speciellt intressant för människor som inte vill ge upp nöjet med alkohol, men som inte vill belasta sin kropp och inte är intresserade av alkoholens effekter, förklarar Mezzenga.
Tekniskt sett handlar framställningen av delen om att koka vanliga vassleproteiner i flera timmar för att bilda långa, tunna fibrer. Genom att tillsätta salt och vatten tvärbinds fibrerna för att bilda en gel. Det krävs också flera katalysatorer för att bryta ner alkoholen bland annat använde forskarna järnatomer, som de fördelade jämnt över ytan av de långa proteinfibrerna.
