Det är lätt att ondgöra sig över alla dessa Parker-poäng som breder ut sig över världen. Idag är det värre än någonsin. Men frågan är hur man ska få stopp på dem?
Detta är en krönika som jag skrivit för Allt om Vin. Det är ett vinmagasin jag gillar – och därför ofta skriver i. Tyvärr finns den inte att köpa som lösnummer.
Passa på att prenumera på sex nummer till specialpris här.
Här kan du läsa mer om magasinet
När vår meste vinguru, Robert M Parker, skapade sin poängskala på 1970-talet var det i all välmening. Han var advokat med inriktning på konsumenträtt. Nu skulle vinvännerna kunna välja vin utifrån ett objektivt betyg – inte bara något säljsnack från vinbutiken. Som entusiastisk vinprovare satte Robert M Parker själv det objektiva betyget.
Upplägget med 50 till 100-poäng kopierade han från det amerikanska skolsystemet – obekant för oss. På 1980-talet slog hans recensioner med 100-poängskalan igenom stort i USA. Det var en tid då amerikanare ville köpa fina franska viner utan att veta vad de skulle köpa. Robert M Parker var mannen som vägledde dem.
”Parker-poäng användes idag överallt utan någon relation till hans vinprovargäng”
Ett par decennier senare var hans poängsystem så viktigt att vinproducenterna började producera viner i den stil han gillade: smakrika med mycket alkohol. Hans betyg blev helt enkelt normgivande för denna vinstil. Alla ville ju ha höga Parkerpoäng.
Detta var det första tecknet på att det började gå snett.
Nu började vinhandlare, vinsamlare och auktionshus helt anamma Parker-poängen i hela världen. Enkelt att begripa för de okunniga. Allt fler köpte helt enkelt viner bara efter Parkerpoäng. Då var de säkra på att ha rätt viner att skryta med.
Efter det gick allt snett.
Parker-poäng användes idag överallt utan någon relation till hans vinprovargäng. Idag förekommer Parkers poängskala inte minst i ytterst tveksamma vintävlingar. De som lämnar in viner för bedömning vill då att poängen ligger en bra bit över 90 – och det är inte svårt att få, om man betalar för sig.
Det har alltså gått hyperinflation i denna opålitliga poängskala. Fast jag kan ju förstå en vinproducent som fått 97 poäng – hur det än gått till – gärna vill skryta med det.
Problemet är att de som inte håller sig till Parkers 100-poängsskala anses som gammaldags. Hur många har koll på 20-poängsskalan som fortfarande används i bland annat England?
Jag har inget bra svar på hur man ska städa i denna röra. Poäng är ju ändå poäng. Skalan kommer säkert att missbrukas lika länge som det finns människor som inte bryr sig.
Man jag konstaterar samtidigt att om man ger ett vin 81 enligt en annan poängskala (som man noggrant förklarar) kommer alla ändå att klaga på att det inte är som Parkerskalan. Och därmed inte begripligt.
Jag vet av erfarenhet.
