Blossa har sedan 2003 skapat en glöggtradition med en ny smaksättning varje år. Sedan många år har de avslöjat valet i mitten av vecka 37. Nu har denna vecka blivit en releasekavalkad för alla svenska glöggproducenter. Det gäller att koka medan glöggrytan är varm.
Jag tycker det är imponerande av Blossa att varje år komma ut med en ny kryddning av sin årgångsglögg. Det är en viss balansgång att skapa en ny smak som samtidigt har en traditionell glöggarom. Jag minns den indiska varianten (Old Delhi) och den marockanska som minst lyckade. I år har man valt den säkra vägen genom att bege sig till Alperna och deras glühwein som smakvariation. Lyckat vill jag lova – inte minst för att jag gillar glühwein då den inte är lika söt som glögg och inte lika kryddmaxad. Den extra tonen av granskott gör också sitt till.
Saturnus i Malmö presenterade påpassligt nog sin årets glögg nästan samma dag som Blossa. Det blev Blåbär i en alkoholfri variant med glöggtoner. Imponerande i min gom med omisskännliga blåbärstoner. Samtidigt kom en ny utgåva av Svensk Vinter i samarbeta med Mackmyra. Jag är sällan imponerad av spritförstärkta glöggar – men när de är i balans så har dessa hybrider en fördel: de upplevs inte lika söta.
Grythyttan Skogsglögg har länge varit en av mina favoriter då den introducerade den svenska skogens lingon och blåbär som delar i en glögg med äppelbas. Det är ett vinnande koncept som man inte ändrar på. Men i år har man kompletterat skogsglöggen med recept på juldrinken Gläntan skapad av Bella Porcile, expert på skogens smaksättare.
Den i mitt tycke bästa klassiska glöggen görs av Tegnér & Son. Framförallt deras Wilckens Fat. Men så har familjen också en glöggtradition sedan slutet av 1800-talet då Esaias Tegnér presenterade urtypen för dagens glögg. Detta klassiska recept har dock uppdaterats under åren och i år har man satsat på ett ännu bättre basvin genom ett nytt fruktigt och fylligt merlot-vin från Languedoc-Roussillon.
