KRÖNIKA
Årgångsbeteckningar på vin är gammaldags. Mestadels faktiskt helt onödigt. Jo, jag vet att många vinvänner älskar att diskutera årgångar. Liksom terroir, druvkloner och lokala jäststammar. Nu är det kanske dags att tänka om. Låt mig förklara.
Detta är en krönika som jag skrivit för Allt om Vin. Det är ett vinmagasin jag gillar – och därför ofta skriver i. Tyvärr finns den inte att köpa som lösnummer. Passa på att prenumera på sex nummer till specialpris här.
Här kan du läsa mer om magasinet.
Förr var årgångsbeteckningar viktiga – ja, faktiskt avgörande för att kunna sälja ett vin. År med uselt vinväder gav helt enkelt usla viner. År med perfekt vinväder gav perfekta viner. Och allting däremellan. Det gällde att ha koll på årgången.
Jag kan också lova att vinproducenterna var mästerliga på att luras. Det är allmänt känt att man i hemlighet fyllde på med vin från dåliga år i vinet från bra år. Bedrägligt men logiskt då vin från bra år sålde bättre.
Detta är en tid bara femtio år bort.
Idag lever vi i en helt annan vinvärld: hundrafalt större och med en utveckling av kunskap och teknik som är enorm. I princip finns inga dåliga årgångar längre. I den Nya Vinvärlden och stora delar av Europa är årgångsbeteckningar dessutom helt onödiga. Vinerna är lika bra varje år.
Jag konstaterar med tillfredställelse att allt fler håller med mig. Årgångar är på väg ut. Nu vill producenterna göra sitt bästa vin varje år genom att skapa den optimala blenden. Trenden är tydlig – även om lyxiga bordeaux- eller bourgogne-producenter aldrig kommer att acceptera årgångslösa viner. Det ligger i deras framgångs-DNA.
Om du tycker att det vore tråkigt utan årgångar kan du ju fundera på varför champagne blivit så populärt. Det handlar om NV – alltså Non Vintage, utan årgång – ett sätt att varje år skapa den ultimata blenden som gör att vinet alltid framstår som optimalt i sin husstil. Eller tänk på sherry där man genom solera-systemet hela tiden bygger upp ett nytt vin med hjälp av nya och gamla årgångar i ett evigt kretslopp. Det gillar jag.
Många boxviner är utan årgång. Där är det logiskt att blanda för att hålla en jämn kvalitet. Men förvånansvärt många gör ändå boxviner med årgångsbeteckning – kanske för att vinet ska verka lite finare. Undrar om det finns någon som bryr sig? Är Il Barone Rosso 2023 bättre än 2022?
Jag är inte ensam om dessa tankar. Många kända vinskribentkollegor i världen har påtalat onödigheten med årgångar. Och allt fler vinproducenter har redan tagit till sig av detta.
Mitt mantra är alltså: skippa årgångstvånget och låt alla göra sitt bästa vin varje år. Vin är till för att blandas så det blir så gott som möjligt. Eller hur?
Vad tycker du? Mejla
